ALTERNATIVE FUTURE

STRESS - DEPRESSION - PANIKÅNGEST

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress

http://sv.wikipedia.org/wiki/Depression

 

Stress

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Med stor press på till exempel arbetsplatser så är det lätt att bli stressad

Stress är de fysiologisk-hormonella anpassningsreaktioner i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, ”stressorer”. Den kan ha flera olika orsaker; inklusive smärta, nedkylning, rädsla och flykt. Ur evolutionär synpunkt är stress ett mycket viktigt svar som är bevarat i alla högre djurarter, inklusive alla primater och även gnagare. En människa kan känna stress inte bara av överstimulering, utan även av understimulering.

Stressrelaterade sjukdomar [redigera]

Långvarig stress har allvarliga och skadliga effekter på alla organ- och kärlsystem i kroppen, bland annat ökar risken för åderförfettning (artheroskleros), hjärtsjukdomar, diabetes, depression, infektioner och otaliga andra åkommor är relaterade till kronisk stress. Många psykiatriska sjukdomar har en stark koppling till felaktiga stressreaktioner, bland annat schizofreni, ångestsyndrom och framförallt depression är starkt kopplade till stress. Orsaken ligger i att stress leder till utsöndring av många typer av stresshormoner som har förmågan att via blod-hjärnbarriären nå känsliga strukturer i hjärnan. Bland annat glukokortikoider som kortisol påverkar strukturer i hjärnan som hippocampus och hypothalamus, dessa interaktioner leder i sin tur till förändringar i serotonin- och dopaminsignaleringen.

Fysiologiska anpassningar [redigera]

I hotfulla eller ansträngande situationer ökar utsöndringen av hormonet Kortikotropin från hypofysens framlob. Kortikotropin transporteras via blodet till binjurarna där det stimulerar utsöndring av adrenalin, kortisol och noradrenalin till blodet. Dessa tre hormoner är de viktigaste stresshormonerna och har en rad effekter på människokroppens organ och vävnader.

Dessa hormoner påverkar cellernas metabolism i den meningen att anabola reaktioner upphör till förmån för katabola (nedbrytnings)reaktioner. Halten av insulin sjunker i blodet medan halten av glukagon ökar, vilket i sin tur leder till minskad nybildning av fettsyror och ökad nedbrytning av glykogen vilket leder till ökad halt av glukos i blodet. Dessutom ökar nedbrytning av aminosyror, proteiner och fettsyror. Fettvävnad bryts långsamt ner till fria fettsyror och muskelproteiner bryts ner till aminosyror. Dessa biomolekyler blir därigenom substrat för glukoneogenesen i levern, som även den syftar till att höja halterna av glukos i blodet. Stresshormonet kortisol har både snabba och långsamma effekter på kroppens vävnader, den snabba effekten är att kortisoler blockerar utsöndringen av kortikotropin i hypofysen medan den långsamma effekten är att stänga ner svaret på stress.

Den andra viktiga anpassningsreaktionen vid stress är en minskning av aktiviteten från parasympatiska nervsystemet och en ökning av aktiviteten från det sympatiska nervsystemet. Sympatiska nervsystemet har effekter som leder till en ökning av puls, hjärtminutvolym, vaskulär resistans vilket i sin tur leder till ökat blodtryck. Dessutom minskar blodflödet till organ vars funktion inte är absolut nödvändig för kortsiktig överlevnad, till exempel filtrering genom njurarna och tarmsystemet minskar. Blodflödet genom hjärtats kranskärl samt skelettmuskulaturens blodkärl ökar däremot, på grund av att blodkärl vidgas. Sympatiska nervsystemet stimulerar även till djupare och snabbare andning samt utsöndring av adrenalin från binjurarna.

En soldat under första världskriget som lider av stridsutmattning som har stora likheter med vad vi idag kallar stress

Vid studier kan man också uppleva stress.

Även av hemarbete är det lätt att bli stressad

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress"
 
 

Depression

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Depression (olika betydelser).
Vincent van Gogh, som möjligen själv led av depression och som begick självmord, målade 1890 denna bild av en man som kan uppfattas symbolisera den hopplöshet som upplevs vid depression.

Depression (ett av de unipolära/polära syndromen) är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva syndromen eller förstämningssyndrom med ett annat ord. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper, där egentlig depression är en.

Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget. Ofta känns livet meningslöst och man ser ingen väg ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli, som idag betecknar en svår form av depression.

Innehåll

[göm]

Typer av depression [redigera]

Det finns olika grader av depression:

Dystymi (Huvudartikel: dystymi, även kallat svårmod) är en mildare form av depression som dock sträcker sig över lång tid, ofta år. Personen känner nedstämdhet men uppfyller inte kriterierna för egentlig depression.

Egentlig depression är den vanligaste formen av depression. Minst fem av nedanstående symtom skall ha känts av under de senaste två veckorna för att kunna uppfylla kriterierna för egentlig depression:[1]

  • Nedstämdhet
  • Nedsatt intresse och glädje
  • Viktändring (minst 5 % ökad eller minskad vikt per månad)
  • Sömnstörning
  • Motorisk oro eller hämning
  • Svaghetskänsla eller brist på energi
  • En känsla av att vara värdelös eller skuldkänslor
  • Minskad koncentrations-, tankeförmåga eller obeslutsamhet
  • Återkommande tankar på döden eller självmord

Något av de två första måste alltid finnas med. Dessutom krävs att symtomen inte är p.g.a. sorg och de skall påverka förmågan till arbete och/eller socialt liv. [2]

Vid melankoli (riktigt svår egentlig depression huvudartikel: melankoli), uppträder inte bara symptomen på egentlig depression, utan även kroppsliga symptom[3] såsom hämmad motorik tex. långsamma och robotliknande kroppsrörelser, stela ansiktsdrag, extrem svaghet och apati (patienten kan ligga orörlig). Många processer i kroppen kan sakta av, exempelvis matsmältningen. Melankoli är den djupaste formen av depression och i dessa fall är samtalsterapi verkningslös då patienten är för svag för att kunna tillgodogöra sig den. Patienten är i stort sett okontaktbar och självmordsrisken är mycket hög. Antidepressiv behandling krävs. Långvarig depression leder till att hippocampus krymper p.g.a. dess sårbarhet för kortisol och minnet blir sämre.

Orsak [redigera]

Varför depressioner uppkommer är inte helt klarlagt. Det finns många olika faktorer som ibland utlöser en depression. Några av dessa kan vara hög konsumtion av alkohol eller andra droger, stress, förlossning, pubertet, ensamhet eller som biverkning av en sjukdom eller medicinering. Sociala eller livsomständigheter som det är svårt att psykiskt hantera, brukar ofta rapporteras av patienten.

Psykologiska hypoteser [redigera]

Deprimerade patienter berättar ofta att de inte finner några rimliga alternativ att handla efter - alla förefaller enbart negativa. Detta kan leda till en känsla av att intet kan göras - det leder till en inlärd hjälplöshet. Ofta är några av patientens tolkningar inte helt rimliga, vilket är en utgångspunkt för kognitiv terapi.

En psykoanalytisk hypotes är att det föreligger någon form av psykisk konflikt, kanske delvis omedveten. Kring depressionen ser man i den psykoanalytiska kliniken ofta en situaton där depressionen har sin början i en sorg som inte kunnat läkas ut, ofta på grund av att patienten hyser också negativa tankar mot den sörjda. Längtan och kärlek står sida vid sida med ilska på ett psykiskt otålbart vis. När processen fortskrider söker patienten undfly konflikten via identifikation med den sörjde, så blir följden att den saknade inte sörjs och den ilskan fortsatt riktas mot den sörjde fast nu i den sörjandes gestalt.[4]

Enligt inlärningspsykologi finns förklaringen i samspelet mellan individ och miljö. En modell föreslår att livshändelser, t.ex. trauma eller förlust, biologisk predisposition eller små dagliga problem och stressmoment, leder till att individen upplever att färre aktiviteter ger postitiva konsekvenser (t.ex. känslor av glädje eller kompetens), eller att det man gör inte ger lika stora positiva konsekvenser. Strategier som initialt används för att stävja negativa känslor ger en omedelbar lättnad och används därför i allt större utsträckning. Det är naturligt att en individ som upplever en minskad glädje i aktiviteter att dra sig undan. Enligt inlärningsteori fungerar dessa strategier dock inte på lång sikt, utan försätter individen i en djupare depression. Denna modell ligger till grund för behandling med beteendeaktivering, en form av kognitiv beteendeterapi, KBT.

Rent konkret är de psykologiska faktorerna information som hjärnan tar emot från yttervärlden. Inne i hjärnan sker informationsförmedlingen från nervcell till nervcell med hjälp av signalsubstanser. Dessa aktiverar receptorer som påverkar nervcellens elektriska laddning genom jonkanaler för Na+, K+, Ca++ eller Cl-. Ju högre spännigsskillnad desto lättare skickas en nervimpuls. Receptorerna kan också aktivera G-proteiner som påverkar vilka gener cellen använder. Generna kan exempelvis koda för jonkanaler, receptorer, eller styra syntesen av signalsubstanser.

Biologiska hypoteser [redigera]

En populär hypotes är att hjärnans signalsubstanser är ur system. Man kan hos deprimerade patienter mäta upp förändringar i förhållandet mellan olika signalsubstanser. Man kan också notera påtagliga psykiska förändringar när man utifrån tillför signalsubstanser eller påverkar dem indirekt. Signalsubstanserna (som också är hormoner) överför impulser mellan nervcellerna. De viktigaste signalsubstanserna i det här sammanhanget är serotonin, dopamin och noradrenalin. De förmedlar impulser som är inblandade i den hjärnaktivitet som tar sig uttryck i känslolivet, tankeverksamheten, sömnen, aptiten och sexualiteten. Problemet är att det inte finns någon enda beskrivning av hur ett sådant system skulle tänkas fungera. Det hindrar inte att mediciner riktade mot nervernas signalsubstanser har effekt. Medicinens effekt påvisar inte närvaron av ett system, än mindre beskriver det ett sådant.

En näraliggande teori ligger i att majoriteten av depressiva patienter har störningar i det hormonella system som styr kroppens svar på stress. Forskning har visat att individer med depression ofta har höga halter av kortisol och andra stresshormoner i blodet. Man har rest hypotesen att kroppens mekanismer att starta och avsluta stressreaktionen är satt ur funktion. Denna forskning tog sitt avstamp i tanken att en mängd väldokumenterade psykologiska observationer av skillnaden mellan depression och sorg borde återspeglas i somliga hormoner, vilket visade sig stämma.

Diagnosticering [redigera]

Trots att man vet att nivån av signalsubstanser har betydelse finns det ännu inte några medicinska prover för diagnosticering av depression. Dels är det svårt att ta ut prover på mikroskopisk nivå ur hjärnan och dels visar erfarenheten inte bara att nivåer varierar utan också varierar lite hur som helst.

Diagnos ställs av läkare eller psykiater efter samtal med och observation av patienten. Ibland används skattningsskalor som HAD, Prime-MD eller CPRS-S-A, till stöd för oerfarna bedömare.

Klassificering och förekomst [redigera]

Depressioner räknas i Sverige som en folksjukdom. 35% av befolkningen drabbas någon gång av depression. Detta är fördelat på cirka 50% av alla kvinnor och 25% av männen i Sverige.

Behandling [redigera]

Farmaceutisk behandling [redigera]

Huvudartikel: Antidepressiva läkemedel

Depression kan behandlas med mediciner. Huvudsakligen i kombination med kognitiv behandling. Huvudtyperna av antidepressiva läkemedel är:

Nya klasser av antidepressiva läkemedel som påverkar kroppens reglering av stresshormoner är under utveckling. Exempel är selektiva CRH-receptor antagonister, där tidiga studier visat sig framgångsrika. Inget sådant medel finns dock på marknaden.

Olika salter av litium är vanligt vid depression av bipolär typ, men måste ställas in och övervakas noga eftersom det vid felaktig användning kan orsaka svåra biverkningar (bla. njurskador).

Vid kraftig, behandlingsresistent depression kan det centralstimulerande läkemedlet metylfenidat användas, användningen är dock licensbelagd och idag ganska ovanlig.

Psykoterapi [redigera]

Man kan även behandla med psykoterapi, där KBT är en allt mer använd terapiform med god evidens, dock långt ifrån vanligast. En psykologisk metod med god evidens som liknar KBT men som fokuserar mindre på tankar och mer på beteende är så kallad beteendeaktivering. KBT (Kognitiv Beteendeterapi) är en blandning av kognitiv terapi och beteendeterapi.

Övrig behandling [redigera]

ECT (Electroconvulsive therapy) används oftast vid svårare fall av depression (melankoli). Effekten av ECT är mycket kraftfull och omedelbar, men är endast ämnad som akutbehandling då den inte är långsiktig.

Gestaltterapi (även kallad Gestalt Therapy på engelska) är en annan metod som fokuserar på nuet och som även lägger stor vikt vid jaget och det egna ansvaret för situationen man befinner sig i. Gestaltterapin började utvecklas av Fritz Perls, Laura Perls och Paul Goodman på 1940 och 1950-talet. Eftersom metoden är relativt ung så utvecklas den alltjämt och har genom åren genomgått en del schismer och faser.

Årstidsbunden depression (SAD) - på svenska breddgrader oftast vinterdepression behandlas ibland med ljusterapi - där patienten bestrålas med starkt ljus under terapisessioner om cirka en timme. Dock har SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering - inte funnit att ljusterapi har bättre effekt än placebo: även under vinterhalvåret ger solen mer ljus än en ljusterapilåda kan prestera. Denna slutsats har SBU kommit fram till trots att det saknas studier om ljusterapins effekter i nordliga länder, och det därmed inte går att fastslå om ljusterapin fungerar.[5]

Noter [redigera]

  1. ^ Olle Lyngstam (2007). ”Depression”. Läkarbok: Psykiska sjukdomar och symtom. FASS.se för allmänheten. http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5636. Läst 21 oktober 2007. 
  2. ^ MINI-D IV: Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. American Psychiatric Association. Pilgrim Press. ISBN 91-970671-9-9
  3. ^ http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=933&a=15375&cid=935&l=sv
  4. ^ Freud, Sigmund: Sorg och melankoli (1917). i Samlade skrifter, band 9. 2003: Natur och Kultur
  5. ^ http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2800/ SBU.se

[Fil:[1] [2]

Se även [redigera]

Externa länkar [redigera]

Question book-4.svg
 Den här artikeln behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

 

Panikångest

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Panikångest, känsla av svår ångest, panik och ofta rädsla för sitt liv som uppkommer hastigt och utan någon synbar yttre anledning. Uppstår ofta i pressade situationer men kan för vissa komma till synes oväntat. Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, domningar, känsla av att hjärtat stannar eller tro att man håller på att dö.

En typisk situation kan vara att en person drabbas av en panikattack en första gång utan yttre anledning, kanske för att han eller hon märkte något märkligt men harmlöst fysiskt symptom och blev rädd, varefter kroppens normala, men obehagliga, adrenalinsvar misstolkas. Efter den obehagliga upplevelsen börjar personen känna rädsla för att det ska hända igen och börjar därför noggrant känna efter i kroppen efter eventuella kroppsliga symptom, till exempel hjärtslag eller puls, som kan förvarna för en ny attack. Detta ökar drastiskt risken för att det ska hända igen. Känslan av att dö, eller att hålla på att dö, är ofta så stark att man vid den första attacken ofta söker akut läkarvård, vilket man bör, då det kan vara något fysiskt fel, men som regel efter kontroll av till exempel ekg konstateras ofta panikångest. De flesta inom vården är kunniga inom området och noga med att förklara för patienten att det var korrekt att uppsöka läkare och det är viktigt att man inte känner sig dum, att känslan ofta är såpass kraftig att man fruktar för sitt liv. Det är dock inte ovanligt att man inte känner sig helt övertygad om att det verkligen inte är något fysiskt fel, att man tror att läkaren har missat något. Det kan ta väldigt lång tid att verkligen förstå att det är panikångest och att det är den egna kroppen som spelar en ett spel. Vissa patienter blir botade bara av att få veta att det är den här onda cirkeln som ligger bakom deras symptom. Medan andra behöver professionell hjälp under flera år för att komma ur det. Det är dock viktigt att förstå att det är en diagnos och att man inte skall känna sig dum, fånig, löjlig eller skämmas för utan att man skall bli tagen på allvar, att det är mycket jobbigt att råka ut för och att man inte skall dra sig för att söka hjälp.

Den drabbade personen kan börja dra sig undan från sociala aktiviteter av rädsla för vad andra ska tro och tycka, något som kan leda till komplikationer i form av social fobi, cellskräck och torgskräck. Panikångest kan numera ofta framgångsrikt behandlas med kognitiv beteendeterapi.

Panikångest kan uppstå när en person känner rädsla för att bli ensam eller misslyckas på annat sätt i livet under stark och/eller långvarig stress.