ALTERNATIVE FUTURE

DYSLEXI - ADHD - ADD

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dyslexi

http://sv.wikipedia.org/wiki/ADHD

HÄR nere se skilnad mellan ADHD o ADD , Se också fördelar med ADHD

http://www.web4health.info/sv/answers/adhd-add-difference.htm 

http://web4health.info/sv/answers/adhd-positive-aspects.htm

Dyslexi

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel berör utvecklingsbetingad dyslexi. För mer om förvärvad dyslexi, se alexi.

Dyslexi eller specifika läs- och skrivsvårigheter är ett varaktigt funktionshinder som innebär svårigheter med att läsa och skriva. Funktionshindret beror på en störning i vissa språkliga funktioner som hindrar automatisering av ordavkodningen. Dyslexi är inte relaterad till intelligensnivå. Dyslexi omfattar vidare inte läshinder som orsakas av synproblem eller av brister i undervisning, sociala förhållanden, motivation eller intelligens.

När undervisning i att läsa och skriva blev mer utbrett på 1800-talet uppmärksammades en störning som bara gick ut över läsning och skrivning. Man trodde då att problemet hängde ihop med förmågan att bearbeta synintryck och kallade det för ordblindhet. Vad dyslexi egentligen beror på är fortfarande omdiskuterat. Idag är forskarna dock relativt eniga om att dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner, framför allt bearbetning av språkljud, som hindrar att ordavkodningen kan automatiseras. Några problem som ofta uppvisas i samband med dyslexi är diffusa föreställningar om ords ljudstruktur, oklar artikulation, brister i verbalt korttidsminne och långsam åtkomst till ordförrådet.

Ibland förekommer dyskalkyli, specifika räknesvårigheter, tillsammans med dyslexi.

Gränsdragningen mellan normal läsförmåga och läsproblem är ungefär lika godtycklig som gränsen mellan normalvikt och övervikt. Den är till stor del beroende av de krav som samhället ställer på individers läsförmåga. En vanlig uppskattning är att 4-8 procent av befolkningen har så stora svårigheter att läsa och skriva att de kan få en dyslexidiagnos. Fler män än kvinnor har specifika läs- och skrivsvårigheter.

Innehåll

[göm]

Definitioner av dyslexi [redigera]

Det finns åtskilliga definitioner av dyslexi. Olika yrkesgrupper använder sig ibland av olika definitioner. En vanligt förekommande definition kommer från The International Dyslexia Association, som genom åren har uppdaterat sin definition av dyslexi flera gånger. Den senaste formuleringen kom år 2002 och lyder i översättning:

Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som har neurologiska orsaker. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavnings- och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter orsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntad med hänsyn till andra kognitiva förmågor och trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap.

I det diagnossystem som används inom den svenska sjukvården, ICD-10, återfinns dyslexi under diagnosen F81.0 Specifik lässvårighet:

Störningens främsta kännetecken är en specifik och klart försämrad utveckling av läsförmågan, som inte bara beror på mental ålder, synproblem eller inadekvat skolgång. Läsförståelse, ordigenkännelse, högläsningsförmåga och problemlösning som kräver intakt läsförmåga kan alla påverkas menligt. Stavningssvårigheter är ofta förbundna med specifika lässvårigheter och varar ofta upp i adolescensen, även efter att läsförmågan förbättrats. Specifika lässvårigheter föregås ofta av störningar i tal- och språkutvecklingen. Associerade emotionella störningar och beteendestörningar uppträder ofta under skolåldern.

Läs- och skrivutredning [redigera]

I Sverige utförs idag de flesta läs- och skrivutredningar med frågeställningen dyslexi av logopeder, specialiserade specialpedagoger eller psykologer. Genom att undersöka talspråkliga, skriftspråkliga, auditiva och visuella förmågor samt minne och intelligens utreder man om svårigheterna med att bearbeta eller tillägna sig skriftspråket överensstämmer med kriterierna för att ställa diagnosen specifik läs- och skrivsvårighet/dyslexi. En viktig del av utredningen är frågorna om personens tidiga språkutveckling och om det finns dyslexi i släkten. Personer med dyslexi har ofta varit sena i uttalsutvecklingen eller haft vaga insikter om språkljudssystemet (t.ex. svårt för att rimma eller hitta ords begynnelseljud) innan läsinlärningen började. Dyslexi verkar ofta ha en ärftlig komponent.

Åtgärder [redigera]

Då en specifik läs- och skrivsvårighet konstaterats ska åtgärder sättas in inom två olika områden, träning och anpassning.

Träning [redigera]

Med god läs- och skrivpedagogik utvecklas även läs- och skrivförmågan hos den som har en specifik läs- och skrivsvårighet. Vilka läs- och skrivförmågor som behöver stärkas varierar mycket från person till person. Det kan exempelvis handla om att uppnå ett ökat läsflyt för den som läser bokstav för bokstav, eller att uppnå en säkrare avkodning för den som gissningsläser i stor utsträckning. Exempel på olika nivåer i avkodningsprocessen som kan behöva stärkas är kopplingarna mellan språkljud (fonem) och bokstäver (grafem), förmågan att uppmärksamma orddelar (stavelser och morfem) i läsningen och att utöka antalet etablerade ordbilder i minnet.

Anpassning [redigera]

Genom att ta till alternativa och kompensatoriska strategier kan man sänka de yttre kraven på en högt automatiserad läs- och skrivförmåga och därmed öka individens möjligheter att delta i samhället på samma villkor som en med normal läs- och skrivförmåga. Det kan handla om att skapa en mer strukturerad och distraktionsfri skolmiljö för en elev så att mer av elevens energi kan ägnas åt själva lärandet och mindre åt att sortera bort störningar. För läsning av litteratur för innehållets skull, såsom kunskapsinhämtning och läsning av skönlitteratur, bör man använda sig av någon typ av uppspelningsmetod, t.ex. Daisy-spelare eller talböcker. På så sätt behöver man inte gå miste om förståelsen för innehållet för att man har svårt för att avkoda skrift. Det finns gott om användbara datorprogram, såsom stavningsprogram särskilt anpassade för personer med stavningssvårigheter och talsyntesprogram. Risken om man inte tar till sig kompensatoriska strategier är att man förlorar intresset för läsrelaterade sysslor. Med hjälp av alternativa och kompensatoriska strategier förbättras ens möjligheter till att exempelvis studera och att genom litteratur tillägna sig omvärldskunskap och ett rikt språk.

Alternativa behandlingsmetoder [redigera]

Trots att det idag råder konsensus inom forskarvärlden om att dyslexi beror på brister i den språkliga bearbetningen i hjärnan och att dyslektikerns läs- och skrivförmåga endast kan förbättras genom systematisk läs- och skrivpedagogik ges mindre vetenskapligt förankrade behandlingsmetoder stort utrymme i mediaflödet.

En del menar att man kan få dyslexi om man inte genomgår något krypstadium innan man lär sig att gå, d.v.s. hoppar över ett stadium i den motoriska utvecklingen och som en följd därav inte uppnår god koordination av sina rörelser. Det finns behandlingsprogram som utformats utifrån hypotesen att man därför bör backa tillbaka några steg för att automatisera sådana motoriska mönster på rätt sätt och därmed träna upp sin koordination. Ett annat behandlingsprogram som stödjer sig mot samma forskningsfynd och som har fått starkt fotfäste är massage mot dyslexi. Det förekommer även medicinering mot läs- och skrivsvårigheter.

Gemensamt för ovan nämnda behandlingsprogram verkar vara att de är bra för personer som är motoriskt oroliga och har vissa koncentrationssvårigheter. Genom att stärka koncentrationsförmågan uppnår man alltså indirekt en bättre läs- och skrivförmåga. Jämför man grupper som får behandling av ovan nämnda slag med kontrollgrupper som inte får någon behandling alls kan man alltså se förbättrade resultat på test av läs- och skrivförmåga, men å andra sidan skulle man antagligen även se förbättrade resultat på uppgifter som inte ställer krav på läs- och skrivförmågan. Befintliga studiers avsaknad av kontrollgrupper som också fått behandling men av annat slag än försöksgruppen är en annan anledning till att ifrågasätta metodernas effektivitet.

Med ord lånade från Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms Universitet: "Pedagogiska program som ägnar tid och uppmärksamhet åt annat än den språkliga utvecklingen är kanske inte skadliga i sig. De får ändå negativa effekter genom att de ersätter eller reducerar insatser som dokumenterat leder till bättre läs- och skrivutveckling." (Myrberg 2003)

Intresseföreningar [redigera]

Dyslexiförbundet FMLS tillhör de svenska handikappförbunden http://www.fmls.nu/start.asp?sida=

Föräldraföreningen i Östergötland ordnar engelskaläger för ungdomar med dyslexi, se http://www.englexi.se/.

Svenska Dyslexiföreningen är en förening för yrkesverksamma inom området, se www.ki.se/dyslexi.

Resurser och ytterligare information [redigera]

Källor [redigera]

Se även [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Dyslexi"
 
 

ADHD

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F90.
ICD-9 314.00, 314.01
OMIM 143465
DiseasesDB 6158
MedlinePlus 001551
eMedicine med/3103  ped/177
MeSH engelsk

ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyper- eller hypoaktivitet. Det finns tre varianter av ADHD: en som innebär att man har koncentrationssvårigheter och tenderar att vara inobservant på sin omgivning, en som innebär att man är hyperaktiv och impulsiv, och en som innebär att man har båda de tidigare nämnda sorternas svårigheter. Många med ADHD har problem med vissa sinnesintryck, precis som en del personer med Aspergers syndrom.

Namnet ADHD kommer ifrån DSM-IV, den diagnostiska manual som vanligtvis används för psykiska sjukdomar, och kallas i den svenska översättningen för "Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet". Ett närliggande men ej identiskt begrepp, som dock endast används i Norden och främst i Sverige, är DAMP. Diagnosen har nämligen inte vunnit internationellt erkännande. [1]

ADHD utan hyperaktivitet brukar också benämnas ADD (Attention-Deficit Disorder).[2]

ADHD är ett omdiskuterat tillstånd. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Vad som orsakar dessa symtom och vad som är lämplig behandling är inte slutligt fastställt. Diagnosen fastställs kliniskt, det vill säga en läkare observerar en patient och drar slutsatser. Om beteendet har sin grund i en hjärndysfunktion, uppväxtmiljön, en kombination av dessa eller någon annan faktor, kan i dagsläget inte definitivt avgöras.

Innehåll

[göm]

Diagnos [redigera]

Diagnosen ADHD delas in i följande fyra varianter:

  • Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, i kombination
  • Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen bristande uppmärksamhet
  • Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet, huvudsakligen hyperaktivitet-impulsivitet
  • Uppmärksamhetsstörning/hypoaktivitet (underaktivitet)

Symptom [redigera]

För att en person ska få diagnosen ADHD så måste dessa symtom finnas och ha funnits under lång tid. Varje symtom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån personens ålder, kön och utvecklingsnivå.

  • Koncentrationssvårigheter
  • Dålig impulskontroll
  • Hyperaktivitet
  • Glömska

Det finns även andra symptom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.

  • Problem med motoriken
  • Problem med sömn
  • Sen tal- och språkutveckling
  • Problem med att tolka sinnesintryck
  • Hetsigt humör och trots
  • Psykiska problem som ångest, stark oro eller depression
  • Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar

Prevalens [redigera]

Det har gjorts flera studier om hur förekommande ADHD är hos barn. Resultatet från studierna varierar, men sammantaget kan man säga att det anses vara någonstans mellan 3 och 5 procent. Orsakerna till att olika studier visar olika resultat är flera, men några exempel är att studier skiljer sig åt i hur tillståndet definieras och avgränsas, använder olika metoder, och studerar olika populationer eller urval av människor. Ense är de dock i att andelen med diagnos ADHD är större bland pojkar än flickor, men pojkar har en lättare identifierbar symptombild än flickor och mörkertalet hos flickor är större, att åldern har betydelse för förekomsten och att det verkar som att förekomsten är lägre i tonåren än hos yngre barn. Det finns få studier på förekomsten av ADHD bland vuxna och de som gjorts kritiseras bland annat för att diagnoskriterierna och studierna som används är anpassade för små pojkar och små pojkars villkor, inte för flickor eller vuxna. Enligt nya undersökningar så visar det sig att det är 60% tjejer som har ADHD och 40% killar. Men på grund av att det är lättare att ge pojkar diagnosen så har många trott att det är fler killar som har ADHD än tjejer. [3]

Prognos [redigera]

När diagnosen infördes uppfattades den som ett tillstånd som de diagnosticerade barnen skulle kunna tillfriskna från, men sedan övergavs den tanken mer och mer och tillståndet kom att uppfattas som kroniskt. Ett antal långtidsstudier har dock på senare år visat att en hel del diagnosticerade barn faktiskt blir bättre, vilket sätter den kroniska tanken på undantag och innebär ett steg tillbaka till den ursprungliga uppfattningen.[4]

Orsak [redigera]

ADHD är ett omdiskuterat tillstånd. De flesta är överens om att termen är relevant som uttryck för en samlad symptombild. Men vad som orsakar dessa symtom och vad som är lämplig behandling är inte slutligt fastställt. En hypotes är att ADHD beror på en obalans mellan fritt respektive bundet dopamin alternativt serotonin. En annan hypotes är att produktionen av noradrenalin och dopamin är nedsatt, vilket gör att produktionen av adrenalin ökar för att få kroppen att vakna. Den förhöjda halten av adrenalin orsakar då det för ADHD typiska beteendet. Denna hypotes ger även en enkel och bra förklaring på varför amfetaminliknande preparat så effektivt hjälper personer med ADHD.

Kritiker av dessa hypoteser hävdar att det saknas bekräftande, oberoende medicinska studier för att de inte utesluter andra möjliga förklaringar, till exempel sociala faktorer. Det är visat att ADHD ofta hänger samman med depression, men forskarna har inte, på grund av tillståndets natur, kunnat fastställa om depressioner är ett delsymtom eller en följd av att barnen med ADHD lever i en situation som inte anpassats till deras behov utan i sig kan leda till depression. Andra forskare anser att ADHD i kombination med depression i likhet med andra depressionsformer kan vara psykosomatisk. Å andra sidan kan depressionen också vara en följd av att personen med ADHD haft svårt att uppfatta och följa sociala normer och mött en oförstående omgivning, men möter en viss förståelse om de visar på kroppsliga besvär snarare än att de lider av ADHD-symtomen.

Det är intressant i detta sammanhang att den omfattande allmänna debatt som förts under flera decennier om orsaken till ADHD inte motsvaras av liknande debatter om de andra funktionstillstånd där man också saknar kunskap om tillståndets orsak. För rent fysiska tillstånd, som till exempel insulinkrävande diabetes vet man sedan många decennier att bukspottkörteln slutar producera hormonet insulin. Men man vet inte varför. Man känner alltså inte till varför bukspottkörteln slutar fungera, men man accepterar ändå tillståndet utan någon särskild diskussion och debatt utanför forskarnas egen krets om orsaken till den upphörda funktionen. I ADHD-frågan däremot, där det inte är fråga om en totalt upphörd funktion utan mer om en obalans eller ojämn utveckling, har en intensiv debatt förts både i Sverige och internationellt om just orsaken till tillståndet och om huruvida det över huvud taget ens existerar. Anledningen till denna skillnad är att det är odiskutabelt att bukspottkörteln slutat fungera och att detta utgör ett medicinskt problem, medan de beteenden som väcker tanken på en adhd-diagnos inte lika glasklart skiljer sig från beteenden inom det "normala" spektrumet.

Nu på 2000-talet har den internationella debatten om ADHD och dess orsaker tydligt polariserats. Diagnosens motståndare framhäver att störningen är överdiagnostiserad och behandlingen med psykoaktiv medicinering anses inte vara ett tryggt alternativ. Att långt fler barn i dag får en diagnos beror enligt motståndarna på miljöfaktorer, samhällets snabba strukturförändring, för stora skolklasser och att föräldrar i dag har för lite tid för sina barn. Diagnosens förespråkare anser däremot att ökningen av antalet diagnostiserade barn beror på en förbättrad diagnostik och att medicineringen är ett tryggt vårdalternativ. Enligt forskaren Suominen (2006) kan de olika åsikterna betraktas som olika perspektiv på samma fenomen och behöver därför inte utgöra varandras motsatser.[5]

Behandling [redigera]

Det förekommer flera behandlingsformer och valet styrs utifrån den enskilda personens behov, som beror av vilka symtom som är huvudsymtom. I flertalet fall är det nog att barnets familj (när det handlar om ett barn, för även vuxna kan ha ADHD) och skolan får information om varför barnet ter sig extremt besvärligt. Hem- och skolmiljön kan med det anpassas till barnet så att man förebygger till exempel ständiga olyckor och misslyckanden. Exempel på sådan anpassning är föräldrautbildning, då föräldrarna får lära sig bättre metoder att handskas med barnet. I Sverige finns flera utformade föräldrautbildningsprogram såsom Cunninghams COPE, Barkleys Defiant Children, KOMET, Webster-Stratton BASIC och ADVANCE. Sådana metoder kan vara att vara mer belönande vid gott beteende och försöka undvika bestraffningar, det kan också vara att bli bättre på att vara konsekvent så att konsekvenserna för handlingar blir mer förutsägbara för barnet.[6]

Några av dem som får denna bokstavsdiagnos behandlas med amfetaminliknande preparat, som i låga doser är terapeutiska och har en paradoxal effekt på dessa barn. Preparaten verkar i mycket låg dos lugnande och dämpar svåra överaktivitetssymtom, trots att denna preparatgrupp normalt räknas som "stimulerande" liksom till exempel kaffe. Dessa läkemedel skrivs vanligen ut av psykiatriker. Exempel på läkemedel som används vid ADHD är:

Medicineringen är endast ämnad till att vara en del av ett övergripande behandlingsprogram.

Barn med ADHD kan sägas ha en specifik konstitution snarare än en psykisk sjukdom[källa behövs]. De kan bli psykiskt sjuka som andra, men just ADHD:n behandlas inte som en sjukdom utan med en anpassning av barnens livsmiljö för att de ska utvecklas gynnsamt till friska vuxna. Anpassning måste ske i barnens närmiljö inom hem och skola. De bör så tidigt som möjligt få det specifika pedagogiska stöd de behöver och med hjälp av andra strategier för inlärning i hem och skola, för att kunna kompensera för svårigheterna det innebär att till exempel inte kunna koncentrera sig på skolämnena och ändå lära sig. En barn- och ungdom under sådana former har för dessa barn den gynnsamma effekten att de får färre negativa erfarenheter och därigenom kan klara både skolan och sitt sociala liv bättre.

Anpassad pedagogik och eventuell medicinering kan alltså leda till att symptomen lindras eller ändras med åren men det betyder inte att personen "tillfrisknat" eller är "botad". ADHD har han eller hon hela livet, det är ett medfött tillstånd med typiska funktionshinder. Man kan jämföra med en medfödd hörselnedsättning, som inte växer bort även om ett hörselskadat barn får hörapparater och andra hjälpmedel och lär sig andra strategier för kommunikation än att lyssna.
Barnet och dess familj lär sig vad de kan göra precis som alla andra och när det behövs någon särskild hjälp. Svårigheterna minskas och en person som träffar den nu vuxna personen med hörselnedsättning kanske inte märker av funktionshindret. Men hörselnedsättningen i sig har inte försvunnit, personen är inte "botad" eller "tillfrisknad" utan har lärt sig alternativa sätt att hantera de flesta situationerna i livet. ADHD-barnen kan uppfattas som högljudda, störande, besvärliga eller bråkiga, vilket de ofta blir då vardagen är normalt ostrukturerad. För att hantera deras oförmåga till koncentration måste närmiljön rensas på störande egenskaper, schemat i skolan måste vara tydligt, antalet lärare och kamrater begränsat och alla instruktioner anpassade till vad som krävs för den aktuella uppgiften. I takt med att barnen blir äldre så kan de utveckla egna strategier för att hantera sin vardag utan att funktionsnedsättningen påverkar livet negativt.

Ett svenskt projekt på Karolinska Universitetssjukhuset har visat att man med hjälp av specialutformade dataspel som tränar barnets korttidsminne kan få en del av symptomen att minska. Emellertid måste barnet träna i flera veckor så mycket som en halvtimme om dagen.[7]

Peter Blyte har utvecklat en behandlingsmetod som stimulerar reflex utvecklingen med hjälp av rörelser. Man mäter först vilka reflexer som behöver utvecklas därefter stimulerar man reflex utvecklingen med hjälp av bestämda rörelser. I Sverige kan man anlita Vestibularis i Mönsterås för att snabba på utvecklingen.

Även om ärftlighet för ADHD antas föreligga, så innebär det i allmänhet inga problem eftersom föräldrar med dessa problem själva har erfarenheter av vad barn med samma funktionsnedsättning behöver. Barnen är normalbegåvade och utvecklas fysiskt och psykiskt i alla övriga avseenden som andra barn.

Enligt en annan svensk studie gjord mellan 2004 och 2006, som presenterades 8 november 2007, visades det att fiskolja ger positiva effekter på barn som lider av adhd. För lättare adhd-fall är effekten som störst. Studien är ännu ej publicerad och har därmed ej granskats av andra forskare. [8]

Källor [redigera]

  1. ^ Schachar R, Tannock R. Syndromes of Hyperactivity and Attention Deficit. I verket Rutter M, Taylor E, eds. Child and Adolescent Psychiatry. Fourth Edition. Blackwell Publishing, Oxford 2002
  2. ^ Riksförbundet Attention
  3. ^ ADHD hos barn och vuxna, Socialstyrelsen 2002. s 43-48, 201-202
  4. ^ A Neurological Basis for ADHD, Technology Review 2007-08-07.
  5. ^ Suominen S. Polariseringen kring begreppet ADHD – från konflikt till en gemensam förståelse? (Finsk socialmedicinsk tidskrift). Sosiaalilääketieteellinen aikakauslehti 2006: 43 295–308. http://koti.welho.com/sausuomi/pdf/artikel_adhd_svensk_09.pdf
  6. ^ Kazdin, Alan E. Parent management training : treatment for oppositional, aggressive, and antisocial behavior in children and adolescents. Oxford University Press, 2005
  7. ^ Klingberg, T., Fernell, E., Olesen, P.J., Johnson, M., Gustafsson, P., Dahlstrom, K. Computerized training of working memory in children with ADHD--A randomized, controlled trial. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 2005, 44(2), 177–186.
  8. ^ Staffan Kihlström (8 november 2007). ”Fiskolja ger oväntat god effekt mot adhd”. DN.se. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=713435. Läst 8 november 2007. 

Se även [redigera]

Externa länkar [redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/ADHD"